.

Sitter hemma hos mamma , och tankarna snurrar runt i mitt huvud . Fick ett telefonsamtal igår som gladde mig oerhört mycket , men samtidigt fick mig att tänka tillbaka . Det liv jag hade en gång , är som bortblåst .
Tankarna irrar runt i huvudet , och vet inte vart de ska ta vägen .
Allt känns bara så , jobbigt .
Varför ska mitt liv gå ut på att sakna människor jag älskar ? Att inte få vara nära dem , inte se dem , höra deras röster , det är det jobbigaste just nu .
Rösterna i huvudet blir också värre , man kan inte urskillja någonting . Jag hör folk prata ,när ingen är i närheten . Jag hör barn som skriker, fast jag sitter helt själv . Jag hör män som bråkar , fast jag ligger i min säng och försöker sova .
Allt är kaos .